Fast vi lever det livet vi längtat efter och hoppats på så finns det naturligtvis baksidor. En av dem är att inte vara nära alla i sin familj så som man kan vara när man bor i samma stad. I gengäld tycker jag att vi är nära på alla sätt utom kanske rent fysiskt. Jag längtar efter att krama min dotter Jessica och mitt barnbarn (och min svärson såklart). Ibland är hon arg på oss och det blir jobbigt såklart och jag ifrågasätter om jag är egoistisk. Nu har vi ju en dotter här i kvarteret bredvid och det är roligt. Hade vi varit i Sverige hade vi haft långt till henne. Jag vet dessutom att man även som förälder får lov att sätta sin lycka på topp 5-listan efter att ha varit sist på listan i många år. Livet är inte alltid rosenrött eller som Andrew Walker sa till mig när jag var 19 ”life wasn”t meant to be easy”. Jag hoppas ändå i förlängningen att detta blir bra för oss alla och att kanske vi får som vi hoppas, att även de hamnar här i Spanien om de har lust och möjlighet.
I lördags träffades vi uppe hos våra grannar Marie och Tommy (som kom under natten) för en liten fördrink tillsammans med Leif och Christel. Sedan gick vi till Da Vinci och åt en som vanligt god middag. Efteråt skulle vi till Abbeys för att fira St Patricks day. Tyvärr hade jag otroligt ont i ryggen och valde att gå hem istället eftersom det är jobbigt att gå som en fällkniv. Dagen efter vaknade jag mycket piggare pga att jag hade tagit Voltaren. Det var en solig och härligt dag och vi gick upp till Janes Kitchen och lyssnade på liveunderhållningen. Familjen Persson dök upp en liten stund. Det var underbart där i solen. Lite senare på kvällen var vi hos Tommy och Marie och grillade. Det var både gott och trevligt om än att de var lite trötta efter sitt St Patricks-firande. Haha.
I måndags kom Claes och Zaklina till oss och åt middag. Vi grillade och åt ute trots att det var lite kyligt i skuggan. De åkte ganska tidigt för att slippa köra i mörkret. De bor i Los Narejos. Det blev en trevlig eftermiddag. Nu har vi njutit av några underbart soliga dagar. Ibland är det ändå ganska rosenrött, livet.